lördag 11 januari 2014

Kärleksbombning

Östersunds sjukhus, Ortopedavdelningen 1 januari 2014

När dagskiftet lämnar över till nattpersonalen på nyårsdagen ser vi att hon är tillbaka. Nattsköterskan som borde byta jobb. Jag hade märkt att hon varit både otrevlig och hårdhänt mot flera av de andra. En av damerna hade brutit lårbenet när hon ramlade baklänges i skidspåret. När hon skulle på toaletten behövde hon hjälp att lyfta benen över kanten. Nattsköterskan som borde byta jobb tog tag hårt och bestämt. Damen skrek till. Du behöver inte skrika på mig, jag gör bara mitt jobb. Men det gör så ont, sa damen. Jaha, men vad ska jag göra åt det? Vill du gå på toaletten så måste jag ju flytta benen, eller hur?

När jag hade chansen så kallade jag till mig den andra sköterskan som var supertrevlig. Jag förklarade hur nattsköterskan som borde byta jobb hade betett sig mot flera av oss. Ja, jag vet säger den trevliga sköterskan. Hon är sån har vi förstått. Har ni förstått det? Och ändå får hon fortsätta? Jag sa att om det gick så vill jag helst att den trevliga sköterskan kommer när jag larmar i natt. Hon är ju dessutom sjuksköterskan i teamet och den som jag ska få morfinet av. Hon lovar ingenting men säger att hon ska försöka.

När vårdpersonalen lämnat rummet pratar vi om nattsköterskan som borde byta jobb och vad vi ska ta oss till. Ska vi anmäla henna? Ska vi hjälpas åt att säga ifrån? Damen med det trasiga lårbenet föreslår att vi gör tvärtom. Om vi är supertrevliga och bara säger snälla saker, klarar hon verkligen av att vara sur då? Det är ju ändå ett nytt år?

Rum 13 går till charmoffensiv och börjar kärleksbomba nattsköterskan som borde byta jobb. Det går så bra så! Ta i hårdare om du behöver! Du gör bara ditt jobb och det gör du jättebra! Vi patienter måste lära oss att tåla lite smärta! Vi kiknade av skratt. Nattsköterskan som borde byta jobb hade uppenbara svårigheter med hur hon skulle bete sig. Jag tror att hon tinade upp lite på morgonen. Hon blev i alla fall lite mer mänsklig.

Man har det inte roligare än man gör sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar