Skrivet på Facebook Karolinska Universitetssjukhuset 5 januari kl. 8.13
"Operationen har gått bra men den tog mycket längre tid och var mer komplicerad än vad de hade förutsett. Det efterföljande uppvaket var en veritabel mardröm och det tog lång tid innan de lyckades häva de fruktansvärda smärtorna.
Sedan kom natten som var så plågsam att det inte går att beskriva. Men jag lyckades ändã somna om mellan varven. När jag vaknade för fjärde eller femte gången och fick ytterligare smärtlindring insåg jag att det inte var morgon som jag trodde. Det hade inte ens gått två timmar. Resten av natten är obeskrivliga. Vi nådde en gräns där mer droger hade riskerat att mitt hjärta stannade. Då det fanns ingen annan väg än att ta sig igenom smärtattackerna. Till slut vände det och jag kunde vila några timmar. Nu börjar livet återvända. Sakta.
Från och med nu kommer det bara att bli bättre. Jag vet att jag har tagit mig igenom det värsta. Även om jag redan bävar för bästa natt. Jag blev, förstås, rejält nerdrogad och är det fortfarande."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar