Östersunds sjukhus, Ortopedavdelningen 1 januari 2014
Nyårsnatten blir värre än natten innan. Svårt att säga varför men kanske blev jag ännu mer påverkad av röntgen än vad jag trodde. Det känns som om det är fullständigt uppror i armen. Smärtan flyttar runt och ändrar karaktär. De blir också värre och värre. Jag försöker somna tidigt och vaknar redan vid midnatt av svåra smärtor. Efter en morfinbehandling somnar jag om men vaknar snart av smärtorna igen. Jag ligger vaken och försöker kämpa emot men det går inte. Jag försöker slappna av men kroppen blir mer och mer spänd. Jag försöker vänta de tre timmarna tills det är dags för nästa morfininjektion men varje sekund känns som en evighet.
Jag larmar och nattsköterskan kommer. Jag får en morfindos. Väntar. Försöker slappna av. Men det släpper inte. Det blir ännu värre. Jag spänner mig mer och mer och smärtan tilltar. Den kryper ner i armen. Ut i handen. Ner på baksidan av axeln ut på ryggen. Jag får ytterligare en dos morfin. Jag andas kontrollerat och sakta känner jag att morfinet hjälper till. Jag slappnar av och smärtan avtar. Smärtspiralen har vänt. Att sova är inte att tänka på men smärtan är ändå hanterbar. Jag väntar de tre timmarna till det kommer tillbaka då ska jag vara beredd.
Nästa attack blir nästan en kopia av den förra. Till en början spänner jag mig trots att jag försöker slappna av. Jag andas kontrollerat, koncentrerar mig och lyckas vända spiralen tidigare den här gången. Jag tittar på klockan. Två timmar kvar till morgonmedicineringen. Det blir ingen mer sömn att tala om men jag halvslumrar lite och lyckas i alla fall slappna av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar